Malmöfotbollen går mot vår efter många år av vintermörker

Veckans krönika är skriven av Mladen Blagojevic, tränare i BK Olympic.

Promenader är skönt fysiskt såväl som det ökar min tankeverksamhet. På min senaste promenad så rusade tankarna som vanligt, en salig blandning om livet i sig tornade upp sig samtidigt som jag försökte få mig att fokusera på denna krönika. Alla försöken att komma in på rätt spår slutade med tankar på vädret och hur skönt det är att det börjar bli ljusare. Hur mycket
lättare allt känns för varje dag som går, alla jobbiga sysslor blir automatiskt lite lättare trots att det rent av är vinter fortfarande enligt årstiden, våren är på väg. Behöver jag ens påminna er vad som väntar som belöning efter våren.

Sakteligen märkte jag att tankarna på väder började blanda sig kring årets säsong som är på väg. En säsong som innebär att inte mindre än fem lag i division 2 slåss om den titel Malmös näst bästa lag, en bedrift mitt BK Olympic just nu innehar. På någon vänster så passade de två olika tankebanorna väl med varandra. Ingen kan påstå annat än att det är vinter och mörka tider i Malmöfotbollen bakom MFF. Enligt min beräkning så finns där 12 städer vars andralag är på högre nivå än division 2. Detta inklusive Helsingborg samt Lund om vi skall ta några exempel i vår region. Frågan är om vi är på väg mot ljusare tider? Kan vi precis som vädret ta kliv för kliv mot ljusare tider som kommer göra att nästa steg känns lättare?

Innan jag svarar på det så måste vi fråga oss vad som gått fel. För ca 10 år så började LB07:s storhetstid att ebba ut, man fick kämpa varje säsong för att hålla sig kvar i division 1, alla försöken var på fel sätt trots att man hade väldigt fina kullar underifrån med enormt talangfulla och ambitiösa spelare som sedan visat sig ha en potential klart högre än division 1.

I stället gick man så långt som den gamla goda “juggevägen” 2011, samma år trillade FC Rosengård ur div 1. Där och då gick Malmöfotbollen i vinterdvala, LB07 höll sig kvar ett par år till bara för att rasa hela vägen ner till division 4 i ett senare skede. Fullständig vinter, total mörker. Visserligen har Prespa Birlik och FCR varit uppe varsitt år i division 1 men det var på så fel sätt att alla utom de just ansvariga i föreningarna visste exakt hur det skulle sluta. Jag var själv satt på läktaren den femte november 2016 med en grönvit halsduk under den sista matchen när Prespa skulle försöka hålla sig kvar i division 1. Där i den sista omgången mot Mjällby AIF på ett lerigt Malmö Stadion fanns inte många spelare man kände igen i den gröna dressen. I laget var det allt från afrikanska till engelska proffs men knappt någon med ett hjärta för Malmö. Fortsatt vinter, fortsatt mörker.

Jag mötte själv FCR inför deras säsong i division 1 2017 och trots att man hade anfallare som Astrit Seljmani, Granit Sherifi, Dino Mesic, Mohamed Ramadan som alla var unga ambitiösa Malmöpågar så värvade man Edward Ofere inför säsongen. Resultatet? Fortsatt vinter, fortsatt mörker.

Jag lägger ansvaret på ledningarna i de ovan nämnda föreningar såväl som de som inte är nämnda men som känner igen sig. Malmö är stort, fotbollsspelare finns det väldigt många av. Fotbollsspelare med talang och ambition. Det dessa ledningar främst saknar är tålamod samt struktur för kunskap är jag övertygad om att det finns. Tålamod med ledare såväl som med vägen man skall ta, genvägar finns men de leder en ofta in på fel väg.

Jag har själv varit i IFK Malmö 2012 samt FCR 2019. Båda uppdragen har jag lämnat på eget bevåg i förtid på grund av att det i ledningarna sitter folk med väldigt lite tålamod men också väldigt mycket vilja att hålla i tidtagaruret och pipan trots att man har anställt tränare att sköta den biten vilket inte är en bra kombination. Detta trots att resultaten i båda fallen var tillfredsställande. Senast i FCR ledde vi serien när ledningen ville in och pilla i syltburken med sina egna fingrar. Prespa gick ut inför säsongen 2019 med att man ska satsa på unga, talangfulla ambitiösa Malmöspelare men inte ens halvvägs in så körde även de “juggevägen”. Fortsatt vinter, fortsatt mörker.

Jag inledde dock texten med att det börjar bli ljusare och vem vet, kanske är det bara en känsla och kanske står vi där på slutet av året med fortsatt vinter och mörker. Jag har dock en väldig tro på att vi verkligen är på väg mot våren, blommorna börjar slå ut och kanske kan dagens klubbledningar vara mer tålmodiga och mer strukturerade. LB07 är tillbaka på division 2-nivå där man nu satsat på ett väldigt bra ledarteam i form av John Wall, Olof Persson och Roland Johansson. Dessutom satsar de på klubbens egna unga, ambitiösa och talangfulla spelare. Detta kommer sluta väldigt väl över tid. FCR kör vidare på kontinuitet på spelarfronten spetsat med ett par starka nyförvärv och en vinnare i tränaren Tommy Ringblom uppbackad av Sebatin “Sillen” Avci. Prespa tar nya omtag med en ny fräsch tränare i form av Vladimir Kostic. Ge dessa tränare plats samt tålamod så kommer det ge resultat redan 2020.

Di gule har anställt Per Harrysson som fokuserar på att bygga ett “lag” där han är starkt uppbackad av sin ledning. Jag vet att han kommer att lyckas över tid och jag själv har hittat tillbaka till rötterna ute på Lindängen och talangfabriken BK Olympic. Jag vill vara med på vägen att ta Malmö tillbaka in i våren för jag är väldigt trött på denna långa vinter för Malmöfotbollen. Jag har staden i blodet och därav stod jag i den grönvita halsduken på Malmö Stadion den där kalla novemberdagen 2016. Låt oss nu ha en massa härliga derbyn där vi vågar lira våra härliga unga spelare så kommer de samt vi att växa tillsammans men glöm inte bort tålamodet på vägen ni som är våra chefer.

Vi behöver det och Malmöfotbollen behöver det. För om vi får vår 2020 så vet ni alla vad som kommer som belöning efter våren. Det börjar bli ljusare och ljusare dag för dag.

Väl mött 2020!