Fotbollshörnan

Fokus på den lokala fotbollen

Livet som fotbollsproffs- en dans på ris och rosor

Veckans krönika är skriven av Alexander Fioretos. Han är professionell fotbollsspelare och har varit proffs i Grekland, Danmark och Rumänien. Han ger oss en inblick i livet som fotbollsproffs

I en tid då undertecknad befinner sig i en oviss sits mellan kontrakt spenderar jag mycket tid i familjens våning vid Clemenstorget i Lund. Att befinna sig mellan kontrakt har för mig snarare blivit en vardag, trots detta blir man dessvärre inte bättre på att hantera sina känslor. Hård träning på diverse lokala gym och på klassiska Klostergårdens IP varvas med långa och många samtal med agenter och klubbrepresentanter. Mitt andningshål i hela denna cirkus har blivit att promenera. Denna fantastiska aktivitet som för mig skapar en känsla av inre ro, har dessutom i många fall lett till positiva besked via telefon.

Under en av mina dagliga promenader passerar jag Klostergårdens IP och den konstgräsplan där jag med säkerhet spenderat långt över 10 000 timmar. Just denna plats är för mig helig, då den frambringar så många känslor och tidigare drömmar. Denna dag ser jag en ensam pojke som tränar målmedvetet. Jag stannar till en stund och försöker tänka tillbaka på hur jag själv var som en ung ambitiös fotbollsspelare. Vad skulle man sagt till sitt unga jag? Vilka drömmar är realistiska? Vilken väg ska man gå för att nå eliten? Frågorna är många men svaren saknar tydlighet.

I princip varje ung pojkes dröm är att bli fotbollsproffs. Man drömmer om att spela mästerskap för sitt land, springa in på stora arenor som Camp Nou och Old Trafford, berömmelse och rikedomar. Sanningen är tyvärr att väldigt få lyckas nå sina drömmar inom denna sport. Som liten var mina egna drömmar att spela för Real Madrid och det svenska landslaget.  Man ska inte ge upp sina drömmar, men samtidigt måste man vara realistisk och ödmjuk inför det faktum att det kanske aldrig kommer att ske. Trots det har jag nu som 25-åring åstadkommit en del av mina drömmar och än är jag inte klar.

Nio år har passerat sedan jag skrev på mitt första professionella kontrakt med Helsingborgs IF. Nio år med spel i fyra olika högsta ligor i fyra olika länder. Upplevelser som ingen någonsin kommer kunna ta ifrån mig. Något som i andras ögon kan verka som en dans på rosor, där verkligheten är en helt annan. Fantastiska stunder har varvats med stunder av mörker, orättvisor och en längtan efter att få leva ”ett normalt” liv.

Att som 19-åring skriva på ett kontrakt i den grekiska ligan.

Att som 22-åring vinna danska andreligan och gå upp till Superligan

Att som 23-åring signa ett lukrativt avtal i Rumänien.

Att som 24-åring föra ett Linköping City till en historisk tredjeplats i Division 1 som lagkapten.

Att ha spelat mot spelare som Erik Berg, Robin Olsen, Simon Tibbling, Esteban Cambiasso och Jimmy Durmaz med flera.

Allt detta ovan är förstås saker jag är oerhört stolt över och något som ingen kan ta ifrån mig, men att påstå att detta har kommit utan svårigheter och tvivel vore att ljuga. Att befinna sig många kilometer bort från familj, flickvän och vänner har i tuffa perioder varit oerhört påfrestande.

Många som ej varit fotbollsspelare på elitnivå ser bara de positiva sakerna med proffslivet och har svårt att sätta sig in i vad det innebär att vara i det. Att missa sociala tillställningar, aldrig kunna bestämma över sin tid, den ständiga mentala pressen och dylikt. Många gånger har jag utomlands bara önskat att jag kunde få vara en ”normal” kille och äta tacos hemma med vänner och familj på en sketen torsdag.

Men för att slutligen återknyta till den unga spelaren på Klostergårdens IP. Sluta aldrig dröm, men framförallt se till att maximera de förutsättningarna du själv kan påverka för att lyckas!

Alexander Fioretos iklädd rumänska Gaz Metans tröja. En klubb han tillhörde 2018. Foto: Privat
FOTBOLLSHÖRNAN TV:
Copyright © All rights reserved. | Newsphere by AF themes.